Runhästen läste texten flera gånger, du måste komma ihåg vem du är. Med sin nya information gick hon ner från tornet. Väl nere letade hon igenom de böcker hon hittade, i någon av dem måste det stå något om borgens historia och om hennes bakgrund. Efter många lång timmar hittade hon äntligen en bok som såg lovande ut och hon började läsa.

Runa

I början av år 100 sände gudarna ner en vacker ljusgrå runhäst som genom runornas magi hade kraften att mota bort mörkrets onda krafter. Folket kallade henne Runa efter runtecknen som var avbildade på hennes hals. Runa levde många år hos folket, men efter en tid var hon tvungen att återvända till gudarna som sänt henne. Som en sista gåva och skydd till folket gav Runa dem sin dotter, av henne kallad R s n efter märket som trätt fram på dennes hals.

Men inom sig visste hon vad hon behövde göra, hon skulle besöka trädet från sina drömmar. Så hon gav sig iväg ut på en lång färd. Över ängar och höga backar sprang hon tills hon kom fram till en dalgång.

 

 

Som om hennes mor ville vägleda henne hördes då en viskning i vinden:

-          Kom ihåg vem du är min dotter.

Rosen slöt ögonen och inom sig kände hon magin ligga och slumra. Med en stark klar röst som hon inte visste att hon hade sa hon:

-          Jag är Rosen, dotter till Runa. Genom mitt arv ger jag er runor kraft att åter ge liv och kraft åt det som mörkret tagit ifrån detta land.

-          Tack Rosen, du hörde min längtan och färdades hit och du uppväckte mig från den slummer som väsendet lade över mig. Nu ska jag åt gälda min skuld till dig.

-          Det var så lite fru träd. Men inte behöver du åt gälda någon skuld.

-          Åh Rosen, du har så fel. Väsendet har allt för länge hållit dig ifrån den riktiga världen. Du är inte skapad att leva ensam min unga vän.

-          Men jag har inte varit ensam.

-          Rosen du är och kommer alltid att vara en häst, en mycket speciell sådan. Du kommer att springa fritt tillsammans med dina likar och vara en människa trogen. Det är så det är skrivet och så det är sagt och tillsammans kommer ni göra stordåd. Det är det väsendet har förhindrat, för det kommer få hans kraft att tyna bort. Men nu har jag kraften att föra dig mot det öde som gudarna gav dig.

-          Om det är mitt öde att färdas till denna nya plats för att kunna besegra väsendet så är det dit jag måste färdas.

-          Ett bra beslut min vän och glöm inte. Dina vänner finns alltid nära och hjälp ges till de som förtjänar och ber om den.

fortsättning följer..