Av vaktande såg Rosen på håll hur flickan tog av de konstiga sakerna från hästen och sedan släppte in den i hagen, för att sedan gå därifrån.

 

 

Den bruna hästen travade glatt in i hagen men Rosen höll sig lite på avstånd.

 

 

Men nyfikenheten fick henne att gå närmre och snart hade Rosen och Jewel som hästen hette lärt känna varandra och tillsammans sprang de runt i hagen.

 

 

 

 

Men när eftermiddagen började lida om kväll kom flickan tillbaka för att hämta hem Jewel, men denna gång var hon inte ensam.

 

 

Rosen höll sig åter på avstånd från flickorna och såg på när flickan hon sätt på morgonen åter satte på Jewel de där konstiga sakerna och sen hoppade upp på hennes rygg.

 

 

Medan den andra flickan höll sig en bit ifrån och bara kollade på, eller nej det var inte på Jewel hon tittade utan på Rosen.

 

 

 

Rosen såg Jewel gå iväg med sin ryttare och den andra flickan följde efter, men vid ingången stannade hon och såg på Rosen och viskade:

-          Det är något väldigt speciellt med dig.

Sedan gick hon efter Jewel. Det hade inte gått någon lång stund innan Rosen började känna sig ensam och började bege sig ner från berget efter sin nya vän, men Jewel syntes inte till. Däremot gick Rosen snart ifatt den andra flickan som hamnat på efterkälken. Flickan stannade upp när hon hörde hennes steg och såg sig om. Rosen stannade upp en kort stund men något drev henne mot flickan och snart stod hon framför henne. Flickan vars namn var Helena sträckte fram sin hand mot henne och när Rosen nuddade hennes hand infann sin ett stor lugn i henne, hon kände sig hemma.